fbpx

Bislett 24h Indoor Challange 2011

run banner

(Bislett 24h Indoor Challange 2011 bild tagen vid 15min kvar och jag pressar med hela pannbenet och lite där till.)

Länge har en dröm varit att genomföra en dygnstävling i någon form. Det kom via ett program från en RAID tävling i Nya Zealand inom multisporten. Vilken sport/gren har igentligen inte spelat någon större roll utan det kanske mer har varit självaste utmaningen i sig som har lockat. Eftersom jag är hookad på Ultralöpning just för tillfället och känner att jag har mycket att lära på de längre distanserna och loppen hade jag den inställningen för 24timmars löpningen på Bislett. Där med inte så värst mycket av höga målsättningar och så vidare även om det fanns några stolpar att följa.

  1. Genomförande
  2. Längd pers (hade 75k innan som längsta distans.)
  3. Tids pers (hade 9 timmar löpning innan)
  4. 100M/180k/200k

De tre första målsättningarna var kanske var mer självklarheter än ogenomförbara målsättningar. Nu vill jag komma över 100M visserligen och hade trott att 160-180km skulle kunna vara realistiskt att klara av med dagens orutin och bakgrund. Samtidigt som det inte var hela värden om det inte skulle bli som tänkt.

Första som hände när vi kom till Oslo var att de hade missat min bokning på hotellet, som tur var hade de ett rum kvar för mig och Evelina som är min support av och till under helgen. Vi vilade lite och sen gick vi upp och kollade till hur det såg ut på Bislett innan lite kinamat.

Hotellfrukosten var himla bra och allt jag hade hoppats på fanns på bordet för avnjutning. Staten gick klockan 10.00 vilket var en idealisk tidpunkt för min del eftersom frukosten hamnade lagom tidpunkt inför loppet och det blir inte så många timmar kvar efter småtimmarna.

Fösrsta maran gick av bara farten och kroppen gick lätt, även om jag pulsmässigt var tvungen att ligga betydligt högre än jag normalt får göra utomhus. Korridoren upplevde jag som mycket var , torr luft och syrefattig de första 18-10 timmarna rent av. Detta märkte jag även av pulsmässigt som tvingade mig till att stanna av vid ca 90-95km. Jag började helt enkelt bli trött i låren och de syrade på, så jag satt mig ner och vilade, åt, drack och justerade lite saker som byte av tröja. Knöt om foten för kanske 8 gången. Redan efter 40km fick jag ett konstigt tryck över foten jag inte fått innan som gjorde ohyggligt ont. Dock slapp jag skobyte och ömheten försvann. Om det var justeringen med tejp som gjorde saken kring 50km eller att jag knutit för hårt vet jag inte.

Det gick av och till denna ömhet under hela natten om inte annat. När många deltagare började stanna/bryta/vila efter 12 timmar gick temperaturen enr markant vilket bara var skönt enligt min mening. Vofflorna vid 19.00 smakade fruktansvärt gott som var en av målbilderna.

100km avverkade jag på ca 12h30minuter exakt vet jag inte riktigt just nu, sen började det gå allt mer trögt och jag fick gå mer och mer. En av anledningarna var att jag mådde ganska illa och hade magkramper. Tillslut tog jag beslutet att sätta mig ner någon gång under natten för att stabilisera magen. Fick värdefulla tips av rutinerade löpare och fick igång kroppen igen. Hag började gå ett varv och springa ett varv. Under gåvarvet försökte jag äta lite och dricka varje gång. Vissa springvarv blev 2, 3 och fyra varv. För kommer stimmet så är det bara att utnyttja det helt enkelt. Försökte ta en mil åt gången för att ha kortare målbilder.

Efter en längre paus vid 15-17 timmar någon stans började jag gå en längre stund. Benen kom igång oc h det gick att löpa på bra för att åter igen få magknip vilket resulterade till att jag gick igen. Ser att det finns en möjlighet att kliva över 140km vilket skulle vara kul även om jag ville över 160km. jag och Sandra går vi den här tidpunkten och tjatar lite, hon har då kraftiga blåsbildningar på fötterna. Unnar mig en längre paus vid 140k och får lite ompyssling av Evelina och Fredrik som kommit för att se de sista timmarna. Jag lägger mig på golvet med fötterna högt för 10 min vila, Evelina masserar huvudet och Fredrik spelar tydligen fågelkvitter på telefonen. Vad vet jag somnade som en stock i 5 min sen var jag i skorna igen på 7 minuter för sista 1h20m. jag ser att det kan finans en liten möjlighet att klämma mig över 150k om kroppen kommer igång igen. Ett läge som jag kanske tycker mer om än allt annat på lopp. Pulsen kan jag skjuta i höjden hur mycket jag vill. Jag börjar försöka komma igång med något som kallas ett löpsteg men ser ut som annat. Sträcker ut lite mer och mer för att helt plötslig känna att det släpper och inte ens gör ont eller är stelt. Farten kommer med besked minst sagt. Försöker hålla ner pulsen eftersom det är en timme kvar men det skiter sig utan jag slår på fulla spjäll och försöker mosa så mycket jag bara orkar. Känns som jag flyger fram bland alla tappra krigare även om de också har ökat farten för sista timmen. Alla vill ju klämma ur det sista som går att få ur.

Publiken börjar ropa mitt namn, speakern hejar på varje gång jag varvar, supportrarna gör lika dant och alla löpare. En himla skön och behövligt känsla för att inte stupa rakt ner på golvet utan jag försöker bara mosa upp pulsen över 170 slag så mycket jag orkar och förmår. När det är 15 min kvar knäcker jag 150km för att sluta med 154,166m.

Som summering tycker jag att resultatet blev av den goda valören även om det inte blev över 100M vilket hade varit mycket roligt. Jag fick med mig mycket idéer och inspiration av loppet även om det stundtals var mycket motigt och jobbigt så var humöret hela tiden på topp. Blir det fler 24timmars lopp i framtiden alternativt riktigt långa lopp har jag fått minst sagt bra kunskap om hur kroppen fungerar på dessa prövningar. Dessutom hur värme går att hanteras för att dels kyla ned kroppen och saltbalanser. Helt klart en otroligt kul helg i Oslo som har gått i löpningens tecken och träffat gamla och nya vänner. Samtidigt som jag får tacka all suport längsmed vägen.

 

{rokbox album=|Bislett 24h Indoor Challange 2011|}images/stories/article2011/nov/bislett24h/*{/rokbox}

© 2022. All Rights Reserved.