fbpx

Jättelångt 2011

4e vätskan

Bilen riktades mot Norrtälje för att springa Jättelångt av årets upplaga. Min andra start och Sandras första start i detta lopp. Senaste tiden har min löpning gjort fina framsteg så mina förhoppningar på att det skall kunna går riktigt fort igen är uppskruvade och intensionen är att krossa fjolårstiden en bit. Drömmen och ambitionen är stor, samtidigt som vi diskuterar på vägen om det är långt eller inte. Sandra tycker det mest är en kort fräsare och jag hamnar mer på en medellång fräsare som går att köra hårt på. När vi kommer fram så kändes det ganska konstigt att hämta nycklarna i en brevlåda och gå in till en privatperson. Var lite underligt men väldigt fräscht vandrarhem. Vi installerar oss och kilar iväg och käkar kinamat så sista grunden läggs i magen. Innan jag somnar ses lite på film och slåss med alla myggor som vägrar att vara annan stans än i mitt rum. Inte mycket att göra än att sova med stängt fönster vilket resulterade i en kvav och varm natt. Öppnar fönstret och blir uppäten istället, får nog till och med klassa detta ställe i klass med Dejeklippans mygginvasion för er som varit där, vet hur det är.

Starten Jättelångt i GrisslehamnFrukosten intas och iväg till bussen upp mot starten. På himlen finns inte ett enda moln vilket oroar mig eftersom vädret visade att det skulle bli varmt upp mot 25 grader men målning eftermiddag. Jag hoppas på moln helt klart eftersom värme inte är riktigt min favorit. Framför allt inte när jag kör långa kompressionsstrumpor och ¾ kompressionstights. En ny uppsättning som jag hoppas skall ge fina resultat denna gång, strumporna har gett det helt klart. Framför allt efter loppen, då inte vaderna har gjort så infernaliskt on som de kan göra, utan lite lätt värk bara.

Starten går i kortege men tempot är i rasande fart över första kilometern så det är till att hålla sig kall med andra ord. Mitt upplägg var att ta det lugnt första timman för att sedan kunna kräma på sista biten av loppet. Ungefär samma upplägg som jag gjorde på Munkastigen 30 april. Loppet är ju långt och tiden finns för att ta i på slutet om krafterna säger ja till det. Jag och Sandra tar följe samtidigt som några andra löpare hänger på i samma tempo. Vi är noga med routfindingen eftersom jag vet att det är lurigt första milen, då jag hade jätteproblem förra året som avslutade här. Vi springer ikapp en annan klunga par gånger som sprungit fel med högre tempo. Känns ganska skönt att få njuta av stigarna, vädret och sällskapet i skogen, samtidigt som vi springer rätt. Första timmen har ett riktigt roligt inslag med att de har ”Näcken” vid en bäck spelandes på fiol. Följt av underbar utsikt över havet på klipphällar växlat med fina bummelsenar så att jag hade velat ha mina skor och krita för att klänga lite på blocken.

Tempot ligger och pendlar mellan 5:30-5:45 ungefär samtidigt som jag börjar ta mig in i loppet känner jag, dock har jag svårt att få i mig något att äta. Jag får hela tiden tvinga i mig bars vilket är sällsynt. Tänker att det är bättre att trycka i sig gel och salt istället samtidigt som vikten på vattnet ökar ca 2h30m in i loppet längs med en vacker kanal. Här någon stans känner jag att det inte riktigt stämmer eftersom pulsen har börjat stiga allt mer och lätt okontrollerat dessutom för ingen lutning alls. Tar ett beslut att tvinga i mig första gellen och sänka farten för en recoveryperiod och dricker mycket vatten. I förhoppningen att få igång benen igen och framför allt få ned pulsen lite.

Nästkommande session längsmed Roslagsleden är det mycket öppna fällt och väldigt lite skugga. Samtidigt som att det kommer att vara svårt för ett toalettbesök. Inte mycket att göra utan hoppar in i en dunge för att springa ikapp de tre andra jag sprungit med. Löser det snyggt med att springa fel 500m direkt. ”Dret” tänker jag vad onödigt detta blev. Även om det inte var mycket är det alltid lättare att följa leden med at hjälpas åt och slippa hålla full koncentration på leta markeringar. Tempot har inte ökat så jättemycket utan jag kan jobba i 4:45 tempo ganska lätt med förhoppningen att det inte ska kosta allt för mycket energi. Kommer ikapp och det känns ganska skönt att få sänka tempot lite, få i mer salt och tvinga i lite bars men pulsen den bara ökar känns det som. Horribelt varmt dessutom så jag tror att huvudet ska börja koka när som helst. Inte är det lätt för en polarbjörn som älskar kyla och tycker om 10-15 grader som optimala löpvädret. Vi får reda på efter loppet att det varit 34 grader i skuggan som varmast. Ungefär samtidigt som vi hade passagen i solen.

Brytgränsen kommer i en backe uppför till en bondgård. Jag är tvungen att släppa Sandra och Anna som bara tuffar på. Min puls slutar inte gå ner vid rask gång uppför backen, den fortsätter, den fortsätter även när jag står still och toppar ut på 179. Börjar bli alvarligt orolig rent av hur jag skall lösa andra halvan av loppet till Norrtälje. Tur det är snart vätska tänker jag, för då ska jag kasta en mugg vatten över mig tänker jag. Ja eller hur mr Goldfish och glömmer det lika snabbt som jag kom på det och tar en mugg vatten och drar vidare. Påsen räcker till 4e kontrollen känner jag som inte är långt fram. Normalt sett är det inte långt men nu blev det väldigt långt så sista 2 km till 4e dricka stationen börjar mina vader och ljumskar att småkrampa allt mer och mer. Jag springer ikapp 2 löpare som går vankande framåt. Inte bara jag som har problem med värment helt enkelt. Stannar till och pratar med dem lite innan jag forsätter ca 100m och det bara smäller till med kramp i vaden vilket gör att jag linkar mig in till vätskan.

Till stora glädjen finns det en dusch att kyla ner sig i, helt underbart att kyla ner huvudet en längre stund. Äter 2 bars och lite chips men fortfarande smakar inget gott och jag tvingar ner barsen allt som jag kan för att för huvud taget kunna fortsätta. Dricker 1,5 liter vatten på stående fot och blandar till sportdryck för sista biten. Under tiden peppar en supporter mig lite för att få upp energin. Har ganska stora funderingar på att bryta loppet vid det här laget men ändå viljan att fortsätta mot en tidsförbättring. Ja ja benen måste komma igång nu tänker jag och tar 2 löpsteg i följt med värsta krampen i vaden jag fått på många många år. Folk springer till mig och försöker hjälpa till, även bandet som spelade live musik slutar och kommer förbi. För att undra om jag inte skall villa mera eller bryta, framför allt se så jag tar ett bra beslut och inte får värmeslag ute i spåret. Det är helt enkelt ett mentalt världskrig som pågår över att mentalt är jag fortfarande hungrig, fysiskt känner jag mig helt ok, men kroppen vägrar fungera.

Upploppet

Samtidigt blandat med förtvivlan över att mentalt bygga upp en ny struktur på loppet med nya målsättningar och bilder. Ibland blir det inte som tänkt helt klart. Då gäller det att snabbt klara av att göra en bra lösning på situationen, samtidigt som det är ett moment i Ultralöpning tycker jag. Beslutar mig för att gå en bit och säger till alla hjälpsamma personer att jag går 1-2km och kommer inte benen igång så får jag allt vända tillbaka till safezoon (depot 4) med målsättning att snart stå på sista vätskan. Tar upp min telefon och ringer hem för lite peptalk och får redan på att Evelinas besökande polare just bränt upp lönen på massor med shopping. Ny energi blandat med att vattnet och barsen börjar värka i kroppen, kan jag börja springa igen utan att få kramp. På tekniska partier sänker jag tempot ner mot 6:30-7:00, uppför går jag och på platt och nedför går det i 6:00 tempo ungefär.

På detta sätt tuffar jag på fram till sista stationen och varje gång det hugger i musklerna stannar jag innan det är kört för att gå och vänta ut krampen. Det fungerar ända fram till ca 1km innan vätskan ungefär. Vilket har resulterat i att beslutet har hamnat på samma procedur som innan. Vätska, käka och kyla huvudet. Stannar igen en längre stund och pratar med underbara supporters och funktionärer. En av supportrarna tycker att jag har gjort en kanon upphämtning sedan förra stationen och önskar lycka till in i mål. Kan säkert stannat till i 10 minuter för att sakta fortsätta framåt mot Norrtälje, tuvärr springer vi genom fin skog som inte jag just då uppskattar utan bara vill dricka en kall kola. Målfokuserad på den punkten och vill komma i mål. Sista 3 km ska vi runda en sjö vilket jag inte uppskattar sådär jättemycket för mina ben har börjat krampa allt mer och kilometrarna känns otroligt långa, samtidigt skönt att se kartan minska allt mer. Hör folk bada vilket gör mig glad för på kartan är det ca 1km kvar till mål vid det laget och vad gör man inte bland folk utan skärper till sig lite ektra. Hur skulle det se ut att stå och krampa utan jag försöker att hålla ett jämnt tempo så länge som det går ända fram till målrakan. En otroligt skön syn att se bandrollen över vägen, höra speakern tala, folk heja och så vidare. I mål kom jag, inte trodde jag det vid 50km, tiden blev 8:11:42. Kanske inte någon tid att slå fast som snabb utan egentligen ett missnöje med. Ändå känns det som en seger och nästan bättre än ett pers. Jag bröt inte, klarade att springa igenom i värmen. Måste även gratulera Sandra och Anna som jag sprang med för sin delade seger.

En kort summering på en lång artikel och årets Jättelångt blev mer än Jättelångt denna gång med underbara funktionärer, arrangemang, medtävlande och suporters. Lärorikt, kul och ändå är jag än mer motiverad att sätta sikte mot 24h i augusti. Samtidigt som det skall bli kul att fräsa Stadsloppet 10km på lördag. Vi får se hur det går, rena sprintdistansen om vi jämför.

 

PulsdataLite statistik dessutom:Jättelångt 70km

Pulszon

Medelpuls

Distance

Tid

Procent

50 - 60%

122 (56%)

1,25km

26:25

5,6%

60 - 70%

141 (68%)

13,95km

1:52:33

23,5%

70 - 80%

154 (77%)

37,54km

3:57:35

50,2%

80 - 90%

170 (87%)

16,66km

1:38:08

%

90 - 100%

0

0

0

0

Totalt

152 (75%)

69,40km

7;53:41

100%

Sträckan är 1km kort och tiden ska vara ca 8min till.

 

 

 

© 2022. All Rights Reserved.