fbpx

Munkastigen Trailrun 44km 2012

Vädret är lite kyligt i inledningen av morgonen när jag och Evelina sätter oss i bilen mot Laxå för en ny upplaga av Munkastigen Trailrun 44km. Förra året gick minst sagt bra med 3h57m och min förhoppning var att springa lite snabbare än detta. Tanken med upplägget var att jag skulle öppna lite hådrare än fjolåret men inte mycket, samt att jag hade fylt vattenpåsen på ryggen för att det skulle räcka hela loppet så att jag slapp att fylla på. Pricis innan vi åker sätter jag i mig en resorb för att få lite extra salter i kroppen och sista intaget av vatten.

Nere i Laxå så hämtar jag ut min nummerlapp och gör de ssta förberedelserna för att sätta mig i bussen som avgår 09:30 med start 11:00. Innan starten pratar jag med några kända ansikten för nu mera har jag börjat känna igen en och annan på tidigare lopp.

Starten går och jag försöker att springa på tempot i klockan hyggligt mycket eftersom att första milen är uppför och ganska teknisk på fötterna, med lite blöta inslag för att sedan lätta upp längre fram i banan. Jag känner ganska snabbt att det är något som inte stämmer med min höger fot. Det är som att foten domnar bort och blir en klump, antagligen snört åt skon för hårt tänker jag och knyter om. Det hjälper väldigt lite så jag får göra ett stopp till och ta av mig skon för att börja om från början vilket gör susen. Bara på några meter så släpper det i foten och blir bättre. Ett litet tag så går detta av och till för att stabilisera sig till bra. Stämplar in första milen på ca 56:30 vilket är en bra öppning på loppet tycker jag. Kroppen börjar kännas bra även om mitt vänsterknä känns lite överansträngt som det gjort sista dagarna men aldig någon fara.

Fram till första vätskan vi 15km så springer jag ihop med några stycken för att göra en snabb dipot genom att ta en mugg vatten och banan som planerat för att springa vidare. Ett bra beslut eftersom det köade upp med deltagare som skulle fylla vatten. Jag lärde mig av det hela från förra året helt enkelt. Springer på någon kilometer och får göra ett snabbt toalett besök i skogen, inte förrän då kommer de jag sprang tidigare ikapp. Så vi slår följe ett litet slag men jag känner att tempot är lite lågt så jag trycker till lite för att öka tempot och springer från dem. De hade siktat in sig kring 4 timmar som mig. Men jag tänker hela tiden att det får gå som det går helt enket och vi ser tiden i mål. Igen idee att stressa upp sig på att kolla klockan hela tiden utan jag gör det ibland och ser att jag ligger med i schmat redan för 4 timmar innan 20km. Här börjar jag öka fraten succesivt lite smått för att kroppen känns bra.

Banans bästa område är vid 25km ungefär där man springer på rullstensåsar kring fina tärnar. Helt underbart och bättre blir det med lite Equilibrium i hörlurarna och jag sätter av ett himla tempo. Får till och med hejda mig ett litet slag då farter under 4:00 står på klockan. Samtidigt som jag håller en fart kring 5:00 eller under. Jag gellade på lite energi kring 22km och den energin känner jag av just nu i loppet samtidigt som jag fyller på med små bitar av en bar. En mycket bra kombination tycker jag. Här är det skuggigt och perfekt temperatur, på fälten har jag känt mig lite plågad stundtals av en tryckande värme. Helt enkelt är det bara at njuta så mycket som det går för efter sista vätskan är det ett mentalt krig in i mål.

När jag kommer ut på sista grusvägen innan en lite sväng inne i skogen har jag en recovery period för att skaka ur benen lite. Detta sker kring 34km in i loppet, precis innan vätskan där Evelina står och hejjar lite och tar några bilder. Detta år går det lite fortare och jag tar en banan bit jublar lite eftersom delmål två är klart och jag sätter av för full maskin. Nu finns det inget som säger håll igen på krafterna utan det är full klubba in i mål som förra året. Jag ser efter snabt på klockan och ser att tiden ligger på 3 timmar blankt och att pulsen för första gången visar sannerliga värden, 175 slag.

Hela tiden sista 9km som är på nyräfsad grusväg försöker jag finna ett hårt spår och puchar kroppen så mycket jag kan förmå. Samtidigt kriga mentalt med att inte ge vika för mjölksyran som sprutar i kroppen för tillfället. Jag tänker inte så mycket utan mer njuter av situationen eftersom jag tycker det är bland det bästa som finns att jaga tider och pressa kroppen så mycket jag kan. Det är en situation som jag har varit i flera tusen gånger och det är alltid lika motiverande varje gång att försöka överträffa mig själv. Gjorde lika i simningen, framför allt på lagkapp, samma sak förra året. Dock känner jag att inte det där extra klippet i benen finns men vad gör det när farten är 4:30 uppför som jag jobbar i. Pulsen toppar upp mot max lite då och då.

40km ny stämpling av tid, jag passar på att gå 10-15 meter för att dricka lite sprotdryck jag har på ryggen och ta ner pulsen lite för en sista stöt in i mål. Springer in på ett motionsspår och känner att dessa 2km till maraton är nog bland de längsta 2km jag sprungit på sista tiden. Det tar inte slut utan bara fortsätter hela tiden. Lite innan marathon så står det en deltagare jag springer om och tänker att han ska inte komma om mig. Det ser ut som han har kraftig kramp i benen. Inge kul att ha det så tänker jag och löper vidare för att stämpla in Marathon på 3:38 och en kraftig slutsprut med maxpuls i 2km för att gå in i mål på 3:45:34. En helt fantastiskt bra tid om jag får säga det själv.

Nu när det har gått några dagar har jag många gånger funderat på om jag kan göra något annorlunda och jag tror inte det riktigt, kanske skulle klarat av lite hårdare utgång. Framför allt njuter jag av att min löpning har kommit upp till en ny nivå en gång till. Förra året kom jag på en 11 plats som jag putsade ner till 7e plats. Samtidigt som jag sänker fjolårstiden med 12 minuter vilket är väldigt mycket tid på sträckan, eftersom bansträckningen är teknisk och det är svårt att hålla ett jämnt tempo och löpsteg. Framtiden är jag mycket motiverad hur den ska bli, vem vet kanske kan börja springa än fortare framöver. Vem vet tiden får visa det helt enkelt. Nästkommande lopp kanske blir springa långt då jag ligger helt ok med i peppes trailcup med en 5 plats har jag räknat ut.

© 2022. All Rights Reserved.