Ultralopp i terrängen skulle det bli kring skogarna mellan Norrtälje och Grisslehamn den 19 juni 2010 med start 10.30 i strålande solsken. Det var ett 40-tal löpare på startlinjen som till en början var i kortage genom Norrtälje i lagom fart på asfalt. Vi sprang ungefär 3km innan det blev fri fart och skogen kom med stigar. Farten ökade något men jag höll mig kall så gott det gick och följde mitt eget tempo istället för att haka på täten. Springer messtadels på flytet i kroppen istället på klockan för att inte stressa på. Uppladningen inför detta lopp var sådär sista dagarna då en intervju sprack och mentala balansen kom i kraftig svajning istället för att känna både tryck i kroppen och hunger var jag mest blank. Därför fick flytet styra istället för att eventuellt kunna pressa på.
Första milen har jag sällskap av två stycken andra löpare sedan gör jag ett kort stopp och springer själv till ungefär 20km då jag kommer ikapp Jörgen Från Kristinehamn och tar följe i ca 3km. På andra vätskekontrollen gör jag ett snabbt stopp och tar ikapp täten nämligen därför kom jag ikapp. Dock håller Jörgen för hög fart för min del så jag släpper hans tempo och fortsätter i mitt i ensam majestät resterande loppet till mål.
Jag matar på så gott det går och har lite problem med värmen stundtals över vindstilla fälten kring 30km, men det är inte mycket att göra mer än att dricka. Trycker in en gell i förhoppning att kroppen skall bli lite piggare. Funderingarna ligger på ifall jag gått ut för hårt i början. Jag gjorde en liten chansning och höll 5.30 tempo den första tredjedelen och försöker hålla det så länge som möjligt. Vid 40km kommer man till en kanal som vi springer vid, otroligt vackert landskap och skönt att se lite folk när jag varit själv i skogen. Mycket fiskare längs kanterna som njuter av det vackra vädret och vem vet kanske ena och annan Aborre. Vid 40km ganska precis kliver jag över ett träd och då kommer det som inte får hända, jag får brutal kramp i höger hamstring och har ett rent helsike att få ut skiten. Bara få lite fäste i marken och dra ut muskeln. Inte skönt men sant, inget annat val har jag heller än att tömma nästan hela vätskepåsen. Jat har troligen druckit för lite i inledningen av loppet och tappat förmycket salt under vägen. Benet blir lite bättre men jumskarna och vaderna hugger om vart annat samma sak som låren. Jag sprang och mest hoppades att det inte skulle smälla till igen vilket jag hade tur av att det inte gjorde.
Sista stora vätskestoppet låg kring 50km och jag tog god tid på mig och drack en hel del vätska, åt lite, pratade och självklart fyllde på ryggan igen som hade sinat. Här kommer det ikapp 2 stycken damer jag joinade en stund men kroppen kunde inte mäkta med tempot vilket gjorde att jag sprang i mitt tempo, långt kvar tänkte jag. För att åter igen komma ikapp en av damerna senare vid 55km som sprungit fel som åter igen hamnade fel vilket jag även gjort. Vi följer en grusväg och kommer till en sörre väg. Detta tarr onödigt med tid och jag orkar inte springa 1.5km tillbaka så istället tar jag fram kartan och GPSen i telefon och springer rätt på leden istället. Någon större sträck vinst blir det inte, heller inte någon förlust mer än tiden som det tog att komma på att jag har GPS i telefonen. Litet missöde som kan hända när man är ouppmärksam.
Inne på leden får jag allt mer problem med routfindingen för jag börjar bli ganska trött vid det här laget och framför allt kommer det ett parti med obanad terräng som jag har stora problem med så jag får gå istället. Samma sak gäller sista 10km av loppet med mycket texnisk terräng så jag prioriterar fotplaceringar och springer fel om vart annat. Tillslut måste jag stanna vid varje vägskäl för att se var jag skall ta vägen. Det är väll ett tecken på att energin tagit slut och jag borde trycka i mig mer energi. Fast sista 2km tycker jag det är onödigt och tar mig i mål på 7h15m med ett snitt på 6.21 ungefär. Tyvärr dog klockan efter 7 timmar så min fenomenala spurt som var obefintlig finns inte med. Placeringen blev nummer 11 och som helhet är jag ganska nöjd med förutsättningarna som var sista dagarna. Fysiskt var jag i bra slag men inte mentalt och då är det svårt att prestera maximalt. Det jag framför allt kommer att plocka med från detta lopp är att första halvan kräver mer vätska i värmen som var och äta salttillskott för att undvika eventuella kramper. Tempoupplägget varr helt okej. Kanske gå ut lite lösare för att få ett mer jämnt flyt hela vägen än att falla på slutet.
Det kommer säkerligen bli fler långa lopp framöver eftersom det avskräckte inte utan gav mersmak.
{iframe width="465" height="548" frameborder="0"src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/38077637"}{/iframe}
bompenning tittade på oss och frågade ”Har ni sommardäck? Då kanske ni inte kommer upp”. Mycket riktigt hade hon rätt för halt var det påvägen upp med is och snö, det tog lite tid men upp kom vi till denna maistätiska fjällstation som är omringad med en jätte granitvägg. Vi packar ordning det vi skall ha med oss upp på turen och beger oss iväg med förhoppning att vädret skall lätta upp lite. Dock gör det inte det utan det är ganska dålig sikt över glaciären denna gång. Som tur är har jag gjort delar av den förut och Torbjörn tagit sig över hela vägen. Samtidigt som att vi hade himla fina spår att gå på från alla skidåkare. Vi tar oss upp till kammen rellativt fort och det är här nästan all höjd kommer, rellativit brant uppför men alrdig några problem. Det kan vara lite ”svajigt” ibland med full packning på ryggen som sovsäck, mat, lite kläder och ungefär fem kilo kamerautrustning. Så mitt humör kanske inte är på topp när vi väl kommer upp och inte har någon utsikt över vidderna. Föroppningen är att det skall lätta upp så än har jag inte gett upp för några fina bilder. När tältet är på plats kommer det upp två andra svenska som ser måttligt förvånade ut när vi slagit tält. Vi paratar lite och de beger sig ned igen och vi tar fram för matlagning. Värma vatten och frystorkat, känner igen denna kulinariska måltid på något sätt. Dock ar vi med lite korv, briost och rödvin. Varför inte helt enkelt, vi har gått lätta upp i vilket fall.
Vi har funderingar på hur långt själva transporten är innan vi kommer till de verkliga höjdstigningarna och funderar på om detta skall gåvägen utan skidor. Som tur är kommer vi upp till ett krön och ser ruten framöver och för första gången känner jag att det här skall gå vägen. Tappar lite höjd sedan går det uppför och mer uppför till topps. Det är några sträckningar som är rellativit branta och framför allt ett parti där jag tar på mig mina stegjärn för att få lite extra grep. Även om det blir tyngre på fötterna kändes det som ett bra alternativ. Jag hade börjat bli lite seg i benen och kännde att jag ville få det där lilla extra. När det brantare partiet hade forseras snabbt så plockade jag av järnen och gick utan till toppen. Där vi har en vacker utsikt över kniven som ligger nedanför toppen som det är brant runt om. Längre bort i fjärran inkommer det tyngre grå moln mot tidigare och snabt också. Så vi beger oss ned för att ha bra sikt i branterna nedöver , så någon längre stund på toppen blir det tyvärr inte heller. Det tog ungefär fem timmar upp och fyra timmar ned. Det som hade hänt på vägen ned var att bärigheten i snön hade försvunnit så otroligt mycket energi försvann i varje steg. Tur att vi hade mer att äta påvägen ned än upp, vilket var lite enligt planen. Såhär i efterhand skulle jag nog tagit med lite mer vatten än två liter när det inte fanns något rinnande vatten längsmed vägen. För mina vader krampade lite lätt sista 30 minuterna mot slutet. Det var inte någon fara men inge behagligt heller.