Lurs backyard Ultra är det en tävlingsform för att stanna eller en fluga?

Refuge Robert Blanc - Charlet de Miage

Med ny kraft och motivation, en grym dialog lyfter vi oss från källaren till att jobba grymt bra igen. Vi finner snabbt vägen utför, vi hjälps åt. Lite som att alla taggade till under sömnen efter en analys vid middagsbordet som var enkel, nu kör vi. Utför solas ingen tid utan vi kör på riktigt bra. Vi finner leden in mot en av de sista tekniska passagerna som är Col d'Enclav som är lätt uppför, mest bara tugga på första collen och även upp till Enclav. Utför kommer vi att följa en rygg som innefattar lös material och scrambling, en riktigt pärla att få uppleva helt enkelt, nedanför ligger Lac Jovet på 2174m höjd som är en underbar inramning till vyn. Vi tar det försiktigt utför så att inga sten faller och att inget händer, tyvärr så kommer en sten i rullning och snabbt lyfter jag handen mot munnen och ropar "Stone" för att varna löpare nedan. Som tur är går den åt ett håll i säker fallinje men man vet inte, det ekar mellan bergväggarna utan att jag egentligen behöver ta i. Det är inte som på högvakten då jag stog under 1998 vid slottet då det skulle höras i hela gamla stan. Här tar vi i med klar och tydlig stämma för att varna. De andra nedanför kollar upp för att lokalisera stenen och ser det är safe.

Morgex - La Saxe

Varmt varmt varmt ut från Morgex, temperaturen ligger på ca 33 grader i skuggan. Vi ger oss av på asfalten mot mont Cormit 2476m. Förhoppningen ligger att leden ligger i skugga till en början på berget då temperaturen är riktigt stekande. Lite ouppmärksamma till en början gör att vi går fel, inte mycket men något. Vid varje kar med vatten passar vi på att svalka oss genom att tvätta av med vatten, fylla kepsen par gånger och hälla den ordentligt över oss, riktigt uppfriskande. Vid sista anhalten som jag tror så panik dricker jag så mycket jag bara orkar få i mig. Jag tömmer nästan 2 stycken 500ml flaskor och bli tokskvalpig i magen. Men jag vet att det kommer gå fort att svettas ut och det kommer behövas.

Resan började i december då jag och Jörgen anmälde oss till UTMB-PTL, han som kapten då det krävdes en Finisher på långa UTMB. Jag visste att min erfarenhet och rutin var god nog för att axla detta enorma lopp på 300km med 24000M+. Nog visste jag att vi skulle få axla backar innan jag åkte ned till denna vackra by som jag besökte 2008 med Per och Torbjörn en vecka i maj. Den gången var det Mont Blanc som låg i fokus. Sedan dess så ville jag tillbaka igen, även om mitt fokus nu mera kanske är något ändrat som vet jag att en dag står jag där igen med klättergrejerna i näven. För byn erbjuder på ytterligheterna av ytterligheter.